Mer amigurumi

Virkavirkavirkavirka... Fler amigurumisar! Mönstren är gratismönster jag hittat på nätet. Sök på amigurumi på google så finns det massor!

Liten rävbebis!

Miffy-kanin (Adopterad. Bor nu i Sumpan.)

Liten cirkusapa. (Mor har redan paxat honom. )





Massproduktion pågår

Nej, jag har fortfarande inte slutat virka. Virkar nästan varje dag! Har nu utvecklat äkta förhårdnader på höger tumme + pekfinger.

 

 

Så här ser det ut numera när jag tagit över soffan med mina små projekt.

Såhär önskar sambon att det såg ut oftare.

Mitt första egna alster! Chokladpraliner.

Flicka från Mia Bengtssons bok. Döpt till Iris.

Flickorna blev så söta! Lite kär, faktiskt. Det här är Siri, Iris lillasyster.
(Man kan använda gardinfransar till så mycket.)

Och en liten ängel.






Julklapp #7

Mitt lilla sockersöta kusinbarn blev naturligtvis bortskämt med många fina julklappar i julas. Egentligen skulle hon bara få hårbandet av mig, men efter att hon varit hemma hos mig och sett min fina flaskpudel hade hon inte ögon för något annat. Jag fick helt enkelt sticka en till och stoppa till ett mjukdjur.

Men jag hade lämnat tillbaka boken med instruktionen till bibblan redan, så efter lite letande hittade jag ett engelskt mönster på nätet, från 60-talet. Bara det att när det stod "big bottle" så menade de verkligen "big bottle". Ingen 75:a här, inte. Han blev onekligen extremt fet och döptes på julafton till Svino.
Ja, det är ju en pudel, men ser mer ut som en gris. En Pudelgris, helt enkelt. Kusinbarnets mormor trodde, passande, att det var en gammal bortskämd knähund från någon finare förort som blivit omplacerad, eftersom den äldre dam som hade haft hand om honom, övergödde stackarn!
Dessutom blev halsen väldigt smal, vilket resuterade i ytterst komiska huvudrörelser. Lea blev i alla fall glad och somnade med Svino på kvällen.

 

 


Amigurumis!

Japp, jag är såld. Det värker i höger handled, mitt vänstra lillfinger är stelt och det ömmar på höger tumme och pekfinger. Jag kan inte sluta virka! Här kommer fler små skapelser ur Mia Bengtsson bok:



Min allra första amigurumi!
Den lilla musen är nu dock adopterad och bor i Göteborg.

Tre små vänner. Gris, mus och bäver.

En stor blå kanin! Gissa närdet blå garnet tog slut.

Lilla svansen!

Nej, den är inte giftig.

Ett så kallat W.I.P. (Work In Progress)

 

 


På tal om tårtor...

Jag har upptäckt virkning! Jag hade som nyårslöfte att börja virka (varför ska man alltid lova att sluta med ngt?). Och det var ju inte så svårt att hålla! Jag fick en amigurumibok av mor i julklapp och har sedan juldagen inte kunnat sluta virka! På tal om tårtor har jag gjort mer än bakat dem, jag har virkat dem också. En lila marsipantårta och en i choklad (såklart!).

 

Mönster är från boken Virka Amigurumi av Mia Bengtsson.




Uppdrag 2: SLUTFÖRT

Jag har gjort klart min andra (någonsin) beställning: en halsduk till min sambo. Hela förra vintern gick han utan, jag förstår inte hur han klarade det! Men nu har han i alla fall en sprollans.

Den är stickad med 33 maskor på stickor nr. 4.
Stickad med räta och aviga maskor som bildar ränder.





Varm och glad!







Efter en lång väntan

...är äntligen projeket "som legat på is i två år" klart. Jag har äntligen lyckats avsluta min sjal! Det är nu officiellt den andra saken jag har stickat helt själv!


Stor, mysig och varm trekantsjal.

 

Varmt!

 

 




Att göra en pudel

Här är den nu. En stor rosa pudel. Det absolut första jag någonsin stickat själv:


Nu kan man inte ta en jamare länge, hehe. (Jag är trött)


Det tog två rosa 50g nystan och stickor 4mm. Mosstickning allt utom mudd längst ner och upp mot halsen. Om jag någonsin gör en pudel igen skulle jag dock modda huvudet lite så det inte blev så påsigt. Och lite längre öron så de blev lite vågigare.








Att sticka eller inte...

Jag har alltid älskat handarbete. Jag har även alltid haft en hatkärlek till stickning. Varför detta viftande med pinnar och det går sååå långsamt. Nu har jag insett att jag har bara varit okunnig. Efter en tripp till ortens bibliotek har jag nu alltså blivit kär. I en bok. Ny stickning av Erika Knight. Köp, köp, köp den här!

Jag insåg när jag bläddrade i den att en flaskpudel (anno 1960) var precis vad mitt barskåp behöver. Det var som en uppenbaralse när jag insåg att jag faktiskt kunde läsa beskrivningen och fattade vad alla förkortningar var. Jag lärde dessutom mig själv att lägga upp maskor och maska av med hjälp av den lilla stickskolan i början. Men först övade jag lite på en svart garnstump. Jag fick repa upp sju gånger innan det satt och då gick jag över på det riktiga garnet.


Fortsättning följer...






Nyare inlägg
RSS 2.0