Rastlösa själars ankdamm

I lördags var jag och sambon på skärgårdens dag i Nynäshamn. Det var marknad och allt möjligt. Men så har de en ovanligt välfylld loppmarknad i folkets hus. Det brukar vara (i alla fall från min sida) ett uppskattat inslag. Så också detta år då jag för tio kornor fyndade denna:

En trådautomat! Så fin och praktisk som bara attan. I locket sitter det en liten kniv för varjde tråd, så det är bara dra och sen vika upp så skär den av. Jag tyckte den var söt! Och väl värd sida tio kronor.

Som nämnt tidigare var jag bortbjuden i fredags. Inte nog med att jag hade blomma i håret, jag var ju tvungen att ge bort en också. Ja, en kanzashi, förstås. :)
Jag gjorde en vanlig dubbel kanzashi med dubbla tyger och pärlemorknapp med pålimmad strass. Så pass klassisk och lite "chanel"-inspirerad att man kan ha den till allt. För jag limmade på en broschnål på baksidan.
Ja, okej, en blomma alltså, men eftersom jag var bjuden på middag vill jag inte ge bort en brosch. Så jag böjde till en blompinne (ståltrådar med grönt papper på Panduro till fejkblommor) så den passade runt broschnålen och fäste med att knyta en rosett i sidenband så den satt fast.




Sen gjorde jag ett kanzashi-blad och limmade fast på pinnen.



Sen lindade jag bara lite silkespapper runt och gjorde en till rosett om, och sen var den klar att ge bort.

 

 

 

---

 

 

 

Trenden med stora puffiga diadem tilltalar verkligen mig. Så varje gång jag hittar något skräpdiadem på rea så inhandlas och arkiveras det för framtida projekt. Så lämpligt att jag har en hel låda kanzashiblommor när jag ska på fest på fredag. Ett fem kronors diedem, lite sidenband och en limpistol senare = grym accessoar.

Veckan som gått har mina kusiner varit på besök. Vi passade på att pyssla som galningar! Jag, som såklart fastnade i kanzashiträsket, smittade av mig lite. Nedan synes (inte) köksbordet proppat med pysselmateriel. I fyra dagar var det ockuperat.

Eller snarare Hana Tsumami Kanzashi som det heter på japanska. Det betyder helt enkelt "vikta blommor" eller något liknande. Hur som helst började det hela i Japan på 1600-talet med Kanzashi som kunde vara lackade träkammar som man satte i håret. Men efter att handeln med övriga världen kom igång och tyg blev mer lättillgänligt så började tygblommorna som en hobby hos bland annat tjänstefolk. I morderna Japan används Kanzashi, som står för själva smycket, av geishor eller vid bröllop samt tillsammans med traditionella kimonos.
Hur som helst kom jag över en bok skriven av en amerikanska, Diane Gilleland, med väldigt enkla Kanzashis, att vika själv. Tydligen är det där med riktiga vara en hel vetenskap som tar åt och åter år att lära sig. Som brukligt när det kommer till östasiatiska traditioner. :) Det finns bara 15 Kanzashimästare i världen och de tar sällan lärlningar så den riktiga konsten börjar dö ut. Hoppas inte.

Åter till boken. Köp den för guds skull här. Klart jag var tvungen att prova direkt! Här kommer min första kanzashi som numera sitter på min pysselanslagstavla.

Här är den nu. En stor rosa pudel. Det absolut första jag någonsin stickat själv:

Jag har alltid älskat handarbete. Jag har även alltid haft en hatkärlek till stickning. Varför detta viftande med pinnar och det går sååå långsamt. Nu har jag insett att jag har bara varit okunnig. Efter en tripp till ortens bibliotek har jag nu alltså blivit kär. I en bok. Ny stickning av Erika Knight. Köp, köp, köp den här!

Jag insåg när jag bläddrade i den att en flaskpudel (anno 1960) var precis vad mitt barskåp behöver. Det var som en uppenbaralse när jag insåg att jag faktiskt kunde läsa beskrivningen och fattade vad alla förkortningar var. Jag lärde dessutom mig själv att lägga upp maskor och maska av med hjälp av den lilla stickskolan i början. Men först övade jag lite på en svart garnstump. Jag fick repa upp sju gånger innan det satt och då gick jag över på det riktiga garnet.