Rastlösa själars ankdamm

Jag provade att baka cake pops för ett tag sen. Jag trodde ju såklart att det var invecklat och tidsödande, men det var inte så svårt som jag trodde. Men mycket mer mättande!



Jag började med ett basrecept på brownies. (Vad jag förstår kan man välja sin egen mjuka favoritkaka)

Sen skrapade jag ner kakan i en matberedare, tillsammans med några skedar Philadelphiaost.

 

 

 

Efter en sådär 15-20 sekunders mixning rullade jag små bollar av kakan. Det var den enkla delen av cake popsen.

 

 

 

Sen kommer själva coatingen. På bakerellas (som jag utan vidare reaserch tror är cake popsens moder) blogg använder hon sugar candy coating. Ja, alltså jag är ju ingen bagare, så det fick duga med smält choklad. Dock vit, så jag kunde färga den, eftersom jag ville ha turkosa pops.

 

 

 

Ja, sen kom vi till själva doppningen av popsen. På panduro hittade jag i alla fall klubbpinnar. Efter att bollarna fått stå i kylen någon timme trädde jag dem på pinnarna och doppade i smält, färgad vit choklad (vilket blir ett stort projekt mot slutet, då chokladen börjat kallna och skålen var något för grund). Sen fick de stelna ytterligare i kylen i min hemgjorda klubbställning = gammal äggkartong.

 

 

---

 

Epilog: Efter förtäring av en endaste cake pop blev jag en aning illamående. Jag vet inte om det var osten, eller den kolossala storleken av mina cake pops, eller det faktum att de var täckta av sliskig, vit choklad (som jag inte är så förtjust i). Vad det än var så kan man ju inte lyckas första gången. Det gäller nog helt enkelt att prova sig fram. Resten av popsen "mötte sin skapare".