Kanzashi
Eller snarare Hana Tsumami Kanzashi som det heter på japanska. Det betyder helt enkelt "vikta blommor" eller något liknande. Hur som helst började det hela i Japan på 1600-talet med Kanzashi som kunde vara lackade träkammar som man satte i håret. Men efter att handeln med övriga världen kom igång och tyg blev mer lättillgänligt så började tygblommorna som en hobby hos bland annat tjänstefolk. I morderna Japan används Kanzashi, som står för själva smycket, av geishor eller vid bröllop samt tillsammans med traditionella kimonos.
Hur som helst kom jag över en bok skriven av en amerikanska, Diane Gilleland, med väldigt enkla Kanzashis, att vika själv. Tydligen är det där med riktiga vara en hel vetenskap som tar åt och åter år att lära sig. Som brukligt när det kommer till östasiatiska traditioner. :) Det finns bara 15 Kanzashimästare i världen och de tar sällan lärlningar så den riktiga konsten börjar dö ut. Hoppas inte.
Åter till boken. Köp den för guds skull här. Klart jag var tvungen att prova direkt! Här kommer min första kanzashi som numera sitter på min pysselanslagstavla.
Hur som helst kom jag över en bok skriven av en amerikanska, Diane Gilleland, med väldigt enkla Kanzashis, att vika själv. Tydligen är det där med riktiga vara en hel vetenskap som tar åt och åter år att lära sig. Som brukligt när det kommer till östasiatiska traditioner. :) Det finns bara 15 Kanzashimästare i världen och de tar sällan lärlningar så den riktiga konsten börjar dö ut. Hoppas inte.
Åter till boken. Köp den för guds skull här. Klart jag var tvungen att prova direkt! Här kommer min första kanzashi som numera sitter på min pysselanslagstavla.
Först skulle man vika själva blombladen. Det trodde jag felaktigt var den svåra delen. Jag blev glatt överraskad att det gick så smidigt.
Sen skulle de bli en blomma. Här kom det svåra: att knyta ihop den. Inte själva knuten, utan att den skulle bli rund och fin. Lyckligtvis finns det ett kapitel i boken där det står vad man gör om något går fel.
Ta-da! Min första kanzashi tillsammans med den underbara boken. Och så svårt var det ju inte!
Kommentarer
Trackback
